LARO

Imorse vaknade jag av ett samtal ifrån beroende enheten där jag erbjöds efter 2 år Laro för medicinering mot min opiat missbruk. Jag vart så chockad att jag bara javisst ja kommer på torsdag men när jag la på så vart det verkligt och hela kroppen skrek ifrån Nej nej nej . 

Jag har tackat nej.
Jag vill inte ha droger i kroppen mera.
Jag har haft Laro engång i tiden och jag anser fixar man inte bli ren under dem åren så är nog inte Laro problemet längre utan hela mitt liv är problemet och det är vad jag går igenom nu. Handskas med livet som drogfri är inte alltid lätt  men jag försöker.

Trots samtalet så har det triggat igång mitt sug , förvirrande om jag tog rätt beslut eller inte. Men jag tog rätt beslut men hjärnan och förändringen hänger inte med .

Det är en sorg i mig nu. 
Känslan att jag sakta sakta börjar kliva långt bort ifrån mitt gamla liv .

Jag får tårar av min förändring . 
Tacksam men ändå en sorg.

Kan man känna sorg över att ha lämnat ett missbruks liv? 
Kan man verkligen hata men älska den viktigaste delen av ens liv ?


Men jag har fått lära mig att hantera mina känslor ganska bra.
När jag kan identifiera dessa känslor blir allt lättare till acceptans. Allt sånt är läskigt i början när man gör en förändring men ju mer man gör om så växer man och förändringen sker.

Har varit på badhuset och simmat lite. Rensat tankarna. Ikväll suttit och fixat en ny schema som ska göras om och rutiner ska ändras lite annorlunda med tiden.  Ska ha möte på jobbet också och en önskan att öka en dag extra och så.  ❤❤❤❤❤